När kropp och själ inte stämmer

Kön är mer komplext än vad många tror. När ens egen inre upplevelse av kön inte stämmer överens med kroppen eller med det kön man är folkbokförd som brukar man tala om könsinkongruens. Om man har ett psykiskt lidande eller försämrad förmåga att fungera i vardagen på grund av könsinkongruens kallas det vanligen könsdysfori. Den typ av könsdysfori som de flesta känner till är transsexualism, men det finns även andra former av könsdysfori som kan kräva behandling.

Vad är kön?

Det finns många olika sätt att kategorisera kön. Alla människor som är folkbokförda i Sverige har ett juridiskt kön. Det juridiska könet kan utläsas av den näst sista siffran i svenska personnummer: jämn siffra för juridiskt kön kvinna och ojämn siffra för juridiskt kön man. Detta är vårt kön i lagens mening och används bland annat för statistik eller när ett kön ska anges i passet.

Det som brukar kallas biologiskt kön kan delas upp i flera underkategorier. Kromosomalt kön anger vilka könskromosomer en individ har. Hormonellt kön beskriver fördelningen av könshormoner hos individen. Anatomiskt kön handlar om vilka inre och yttre könsorgan en person har liksom så kallade sekundära könskaraktäristika, som hårväxt, muskelmassa och fettfördelning. Detta är kroppsliga egenskaper med stora variationer från individ till individ.

Man brukar även tala om socialt kön, vilket kan delas upp i könsuttryck och könsroll. Könsuttryck används för att beskriva hur en individ uttrycker sin könsidentitet genom kläder, frisyr och så vidare. En annan del av det sociala könet är sådana markörer för kön som det kan vara svårt att själv styra över, som röstläge och kroppsbyggnad.

Könsroll handlar om vilket beteende ett samhälle anger som passande för män respektive kvinnor och speglas i språket genom ord såsom sjuksyster och brandman. Socialt kön är under ständig förändring och har ändrats många gånger under historien. Det varierar även mellan olika samhällen, kulturer och subkulturer. Könsidentitet är den inre upplevelse av kön som varje individ har. Denna formas i hjärnan och är en central del av vår identitet.


Transsexualism och andra könsdysforidiagnoser

För en del stämmer könsidentiteten och det registrerade juridiska könet, det kön som individen tilldelades strax efter födelsen, inte överens. Detta kallas för könsinkongruens. Olika typer av självupplevt lidande som hänger ihop med könsinkongruens kallas för könsdysfori. Personer med könsdysfori beskriver ofta ett stort lidande över att kroppen inte matchar den inre upplevelsen av kön eller över att kroppens utseende leder till att andra människor uppfattar att man har ett annat kön än det man själv ser sig som. Med hjälp av medicinska åtgärder kan man ändra på kroppen så att den matchar könsidentiteten bättre.

Svensk sjukvård arbetar enligt diagnosmanualen ICD 10. I denna manual definieras transsexualism (F 64.0) som: ”En önskan om att leva och bli accepterad som en medlem av det motsatta könet, ofta åtföljt av en känsla av obehag eller otillräcklighet med det egna anatomiska könet och en önskan om hormonell eller kirurgisk behandling för att kroppsligen likna det prefererade könet så mycket som möjligt”. Könsdysforin kan variera i styrka och uttryck över tid eller i olika sammanhang.

Det finns också personer som inte identifierar sig med det kön de tillskrevs vid födseln och som varken ser sig som man eller kvinna. Man kan ha en annan könsidentitet än man eller kvinna såsom att tillhöra flera kön, ha en flytande könsidentitet eller inget kön alls. Även denna typ av könsinkongruens kan vara förenad med ett lidande som kräver könsbekräftande behandling. De diagnoser som, utöver transsexualism, ger möjlighet till könsbekräftande behandling är F 64.9, könsidentitetsstörning utan närmare specifikation, och F 64.8, annan könsidentitetsstörning.

Alla människor har svårt att beskriva sin könsidentitet i ord. Många fäster upplevelsen av att ha ett visst kön vid markörer som är mer påtagliga, som klädsel, könsroller, vilka leksaker man använde som barn, ens intressen, vilket kön de man umgås med har eller kroppsliga egenskaper. Att tala om detta blir ett sätt att närma sig en beskrivning av vad man upplever på insidan.

Under utredningen försöker vi aldrig ifrågasätta eller utmana en individs inre känsla av kön. Det går inte att genom utredning slå fast att någon är man, kvinna, annat eller inget kön. Det man däremot kan utreda och diagnosticera är könsdysfori. Under utredningen försöker vi förstå vad individen upplever och har behov av för att kunna må bättre.


Förekomst

Med dagens diagnoskriterier är transsexualism ovanligt, men antalet personer som söker vård för könsdysfori ökar kraftigt. Det är oklart vad ökningen beror på, men det är inte omöjligt att det har att göra med bättre tillgång till information och vård. Det är rimligt att anta att fler personer som är i behov av vård söker hjälp idag jämfört med tidigare. Det kan också vara så att tillståndet i sig blir vanligare.

Från år 2000 till år 2015 har antalet ansökningar till Socialstyrelsens Rättsliga råd om att byta juridiskt kön ökat från 10-15 ansökningar per år till cirka 200 stycken. När steriliseringskravet avskaffades 2013 skedde en betydande ökning. Fram till 2015 hade cirka 1500 personer bytt juridiskt kön i Sverige. Vi vet inte hur vanligt könsinkongruens och könsdysfori är i befolkningen i Sverige. De få undersökningar som har gjorts i Holland och Belgien visar att ca 0,5 % av befolkningen har könsinkongruens.

Könsidentitet och sexuell läggning

Könsidentitet och sexuell läggning hänger inte ihop. Transpersoner kan vara homosexuella, bisexuella, heterosexuella, asexuella eller välja att inte definiera sin sexuella läggning.

Hur bestäms vår könsidentitet?

Vi vet inte hur hjärnan skapar vår inre upplevelse av kön. Forskning har gett stöd åt en biologisk förklaringsmodell där hjärnans utveckling i fosterstadiet påverkar individens könsidentitet. Det saknas belägg för att psykologiska eller psykosociala förhållanden såsom uppväxtfaktorer skulle påverka vår könsidentitet. Det finns heller inget vetenskapligt stöd för att man kan påverka ens persons könsidentitet genom psykoterapi.

Hur vanligt är det att ångra sig?

Mellan 1972 och 2013 har cirka 1000 personer fått nytt juridiskt kön i Sverige. Sedan 1972 har 15 personer ansökt om att få byta juridiskt kön mer än en gång, dvs de har uttryckt en önskan att byta tillbaka till det juridiska kön de hade från början. De flesta av dessa personer gjorde sin utredning före 1990. Det är inte givet att diagnosen i sig är fel när en person ansöker om att få återgå till sitt ursprungliga juridiska kön. Att personer ångrar sig kan också ha att göra med psykosociala faktorer, som att man inte blir accepterad i sin könsidentitet, eller med otillfredsställande resultat av könsbekräftande behandling. Professionellt psykosocialt stöd, stöd från närstående och realistiska förväntningar vad gäller behandling är därför viktiga inslag i utredningen.

Ångerfrekvensen i Sverige och internationellt ligger på en mycket låg nivå om cirka 2 procent.

Hur mår man efteråt?

Flera svenska och internationella studier visar att en majoritet av de som har genomgått könsbekräftande behandling mår betydligt bättre efteråt. De beskriver en minskad könsdysfori liksom en bättre livskvalitet och hälsa.

Att behandla könsdysforin är dock inte tillräckligt i många fall. Många patienter med könsdysfori besväras även av även depression och olika ångesttillstånd. Dessa tillstånd behöver inte ha med könsdysforin att göra och kan då kvarstå även efter könsbekräftande behandling. Psykisk ohälsa kan också orsakas av könsdysforin i sig eller av mobbning och utanförskap.




Åter till Transmedicinsk mottagning