För vårdgivare

Vårt uppdrag är att utreda könsinkongruens och behandla könsdysfori hos patienter över 18 år.

Könsinkongruens innebär att en persons könsidentitet är en annan än det kön personen ursprungligen registrerats som (födelsekön).

Könsdysfori innebär ett psykiskt lidande eller en försämrad förmåga att fungera i vardagen som orsakas av att könsidentiteten inte stämmer överens med det registrerade könet. Könsdysfori kan ofta lindras genom så kallad könsbekräftande behandling. Det innebär att man anpassar kroppen efter könsidentiteten med hjälp av hormonbehandling eller/och annan medicinsk behandling.

För närvarande genomförs ungefär hälften av de könsidentitetsutredningar som sker i Sverige vid vår enhet. Övriga utredningsenheter ligger i Alingsås, Linköping, Lund, Umeå och Uppsala. Genom fritt vårdval kan man remittera patienter till oss oavsett var i Sverige de bor.

Vår verksamhet - Utredning och behandling av könsdysfori samt rådgivning

Utredningen hos oss syftar till att ta reda på om patienten lider av könsdysfori eller om det patienten upplever har andra orsaker. Vid konstaterad könsdysfori sätts diagnosen F64.0 (transsexualism), F64.9 (könsidentitetsstörning utan närmare specifikation) eller F64.8 (annan specificerad könsidentitetsstörning). Samtliga dessa diagnoser möjliggör könsbekräftande behandling Målet är att sätta in rätt behandling för att förbättra hälsa och livskvalitet. Vi försöker anpassa behandlingen efter individens behov och önskemål och följer Socialstyrelsens kunskapsstöd för utredning och vård vid könsdysfori.

Vi tar emot, utreder och behandlar patienter som identifierar sig som man, kvinna, annat eller inget kön. Vi tar också emot patienter som är osäkra på eller vill ha stöd i att utforska sin könsidentitet. Förutom att utforska hur patienten ser på sitt kön/sin könsidentitet och kartlägga graden av könsdysfori (kroppslig såväl som social) undersöker vi om patienten har någon psykiatrisk eller kroppslig sjukdom som behöver utredas vidare eller behandlas. Kroppsliga eller psykiatriska sjukdomar utgör ytterst sällan ett hinder för att utredas hos oss men kan behöva behandlas parallellt. Vi undersöker även patientens sociala situation för att bedöma graden av social stabilitet och för att kunna förmedla stöd när så behövs.

Könsbekräftande behandling inkluderar bland annat hormoner, logopedbehandling och hårborttagning. Vi skriver även remiss till plastikkirurg för att kunna planera inför mastektomi (borttagande av bröstvävnad) eller bröstförstoring samt för kirurgiska ingrepp i könsorganen. Om patienten vill spara könsceller skickas remiss för detta.

Alla våra patienter erbjuds att ta med sina närstående. Vi försöker besvara närståendes frågor om könsdysfori och hur detta utreds och behandlas hos oss. Vid behov erbjuder vi kortare enskilda stödkontakter till närstående. Om mer än enstaka möten krävs hänvisar vi vidare till andra verksamheter med relevant kompetens.

En utredning hos oss mynnar ofta ut i att patienten vill ändra sitt juridiska kön. Många, men inte alla, vill även genomgå underlivskirurgi i syfte att skapa ett könsorgan som matchar den egna könsidentiteten på ett bättre sätt. Den som önskar ändra sitt juridiska kön och vill göra könsbekräftande kirurgiska ingrepp i könsorganen behöver enligt lag tillstånd för detta. Detta tillstånd utfärdas av Socialstyrelsens Rättsliga råd. Man kan ansöka om enbart byte av juridiskt kön eller för byte av juridiskt kön och samtidigt tillstånd för könsbekräftande underlivskirurgi. Lagen beskriver att det finns två kön, man eller kvinna. Detta går därför inte att byta juridiskt kön om man inte uppfattar sig som man eller kvinna. Patienten fyller själv i ansökan samt bifogar ett personbevis. Till ansökan ska även ett läkarutlåtande bifogas liksom samtliga journalanteckningar som ligger till grund för utlåtandet. ANOVA genomför utredningen som ligger till grund för utlåtandet och skriver läkarutlåtandet. Rättsliga rådet ger tillstånd för byte av juridiskt kön och könsbekräftande underlivskirurgi om kriterierna nedan är uppfyllda.

Den sökande ska:

  1. Sedan en lång tid upplevt sig tillhöra annat kön än det som fastställdes vid födseln.
  2. Sedan en tid uppträder i enlighet med denna könsidentitet.
  3. Förväntas komma att leva i denna könstillhörighet även i framtiden.
  4. Har fyllt 18år.
  5. Är folkbokförd i Sverige.
  6. Har annat civilstånd än registrerad partner.

Rättsliga rådets har utfärdat rekommendationer (DNR 10.2-25178/2016) avseende det bifogade läkarutlåtandet som behövs för att styrka punkt 1-3. Av dessa framgår att avseende punkt 1 att det är viktigt att den sökandes levnads historia avseende könsidentitetsutveckling är belyst. Det krävs även en observationstid där sökande vidhåller sin uppfattning. Någon exakt tidsangivelse finns inte men de påpekar vikten av en grundlig utredning och tillräcklig tid för en sådan.

Avseende punkt 2, påpekas att patienten ska leva i den önskade könsidentiteteten i vardagen, några krav på att man ska uppfattas av andra som det kön man presenterar sig som finns inte. Vissa refererar till denna period av social transition med uttrycket real life. Syftet med real life är att patienten ska prova på att leva som det kön den önskar för att se hur detta är i praktiken och därigenom få tillräckligt med erfarenhet för att kunna fatta en välgrundat beslut om framtiden. Vad gäller tidsangivelsen, var god se punkt 1.

Avseende punkt 3, bedömer Rättsliga rådet om den sökande är stabil i sin könsidentitet över tid samt individens stabilitet mer generellt. Detta inkluderar en bedömning av patientens personlighetsstruktur, vilket särskilt belyses i psykologutredningen. Här inkluderas även en bedömning av vad som sker då den sökande lever i enlighet med sin könsidentitet i praktiken, om motsägelser eller tvivel dyker upp och hur eventuella motgångar hanteras. Centralt är även hur patienten ser på framtiden samt om psykiatriska sjukdomar eller tillstånd finns och om sociala problem föreligger.

Slutligen fungerar teamet också som konsulter för andra vårdgivare. Du finner relevant information om hur du remitterar patienter till oss, samt information om den kliniska bilden vid könsinkongruens, könsdysfori och transsexualism, via länkarna för vårdgivare till höger. Information om utredningen och behandlingen har vi samlat på patientsidorna. Mycket av den informationen är även relevant för dig som vårdgivare. Du är alltid välkommen att kontakta oss om du har vidare frågor. Du når oss på telefon: 08-517 732 00

Definitioner ordval och diagnostik

Kön är sällan så entydigt som vi tror och kan indelas på olika sätt.

Vad är kön?

Alla människor som är folkbokförda i Sverige har ett juridiskt kön, vilket anges av den näst sista siffran i personnumret. Detta är vårt kön i lagens mening och används bla för statistik eller när ett kön ska anges i passet. I vissa länder finns fler än de två kön som används i Sverige.

Man brukar även tala om biologiskt kön. Med det biologiska könet avses ofta det kön en individ tillskrevs vid födseln baserat på det yttre könsorganets utseende. Biologiskt kön inte heller entydigt och kan delas upp i flera underkategorier, varför födelsekön kan vara ett mer rättvisande uttryck. Biologiskt sett kan kön delas upp i underkategorierna:

Socialt kön kan delas upp i könsuttryck och könsroll. Könsuttryck används för att beskriva hur en individ uttrycker sin könsidentitet genom kläder, frisyr, gester osv. Den som har ett könsöverskridande uttryck kan till exempel klä sig kläder som vanligen associeras med ett annat kön, tex som när en person som uppfattas som man klär sig i kjol. Könsroller handlar om vilket beteende ett samhälle anger som passande för män respektive kvinnor. Könsroller avspeglas i språket genom ord såsom sjuksyster, brandman osv. Socialt kön är under ständig förändring och har ändrats många gånger under historien. Det varierar även mellan olika samhällen, kulturer och subkulturer.

Könskongruens, könsinkongruens, transsexualism och andra könsdysforidiagnoser

De olika aspekterna av kön är ofta kongruenta, dvs en person som är folkbokförd som man har vanligen kromosomerna XY, en hormonspegel med huvudsakligen testosteron, har penis och testiklar samt sekundära könskaraktäristika som uppfattas som typiskt manliga, som skäggväxt och mörk röst. Om personen dessutom identifierar sig som man, klär sig på ett sätt som uppfattas som typiskt manligt i det sammanhang där personen befinner sig och uttrycker sig såsom förväntas av män kan vi beskriva denna man som könskongruent. Ett annat sätt att benämna en könskongruent person är med ordet cisperson, vilket är motsatsen till att vara transperson.

När de olika aspekterna av kön skiljer sig åt benämnes detta könsinkongruens. Vid könsinkongruens stämmer inte kroppen och/eller det juridiska könet överens med den inre upplevelsen av kön, den så kallade könsidentiteten. Om detta orsakar ett psykiskt lidande eller en försämrad förmåga att vardagen för individen talar man om könsdysfori. Personer med könsdysfori vill ofta ändra på sin kropp så att den stämmer bättre överens med deras könsidentitet. Detta kallas för könsbekräftande behandling (tidigare könskorrigering). Exempel på könsbekräftande behandling är så kallad könskonträr hormonbehandling och underlivskirurgi.

Tidigare talade man om ”könsbyte” när en person ändrade sitt juridiska kön, tog könskonträra hormoner och opererade underlivet för att få en slida eller en penis. Eftersom dessa behandlingar sätts in för att göra kroppen mer kongruent med könsidentiteten och bekräftar könsidentiteten kroppsligen kan könsbekräftande åtgärder, behandlingar eller kirurgi vara ett mer lämpligt ordval. En person med könsdysfori upplever sällan att den ”byter” kön, snarare att den börjar leva i enlighet med det kön som den alltid har haft på insidan och att kroppen ändras efter detta kön. Uttryck som ”född i fel kropp” och ”könskorrigering” är även de missvisande för personer som uppskattar aspekter av sin medfödda kropp eller som inte vill genomgå alla de könsbekräftande behandlingar som finns.

När lidandet av könsinkongruensen blir påtagligt kan patienten få någon av de diagnoser där könsdysfori ingår som ett kriterium dvs F64.0 Transsexualism, F64.9 Könsidentitetsstörning utan närmare specifikation eller F64.8 Annan specificerad könsidentitetsstörning. )

Personer med transsexualism (F64.0) beskriver ofta ett stort lidande kopplat till kroppsliga könskaraktäristika och av att bli uppfattade som fel kön av omgivningen. De önskar ofta flera könsbekräftande åtgärder med målsättningen att få en kropp som stämmer så bra överens med deras könsidentitet som möjligt.

Enligt ICD-10 innebär transsexualism: ”En önskan att leva och bli accepterad som en medlem av det motsatta könet, ofta åtföljd av en känsla av obehag eller otillräcklighet med det egna anatomiska könet och en önskan om hormonell eller kirurgisk behandling för att kroppsligen likna det andra könet.”

Personer som inte identifierar sig som antingen man eller kvinna, utan påtalar att de har ett annat kön, flera kön eller inget kön, får ofta diagnosen Annan könsidentitetsstörning F 64.8. Även detta tillstånd kan vara förenat med ett lidande som kräver könsbekräftande behandling. Lidandet kan även vara mindre uttalat. Ofta önskar dessa patienter endast någon eller några typer av könsbekräftande behandling.

Slutligen använder vi oss även av diagnosen Könsidentitetsstörning UNS, F 64.9. Denna diagnos används vanligen under utredningen av patienter som beskriver en könsdysfori innan någon annan diagnos har hunnit ställas.

I DSM-5 finns endast en diagnos, Könsdysfori, vilket innefattar alla diagnoserna i ICD som beskrivs ovan. ICD-manualen är för närvarande under omarbetning och det är troligt att diagnoskategorierna som beskriver könsdysfori kommer att förändras i och med detta. Sannolikt kommer de ersättas av diagnosen Könsinkongruens som kan komma att flyttas från det psykiatriska avsnittet till ett sexualmedicinskt eller fristående kapitel.

Sexuell läggning

Det är viktigt att känna till att sexuell läggning inte har något med en persons kön att göra. En person med könsdysfori kan vara heterosexuell, homosexuell, bisexuell, asexuell eller ha någon annan sexuell läggning.

Förekomst

Med dagens diagnoskriterier är transsexualism ovanligt, men antalet personer som söker vård och vill ändra sitt juridiska kön i folkbokföringen ökar kraftigt. Det är oklart vad ökningen beror på men det är rimligt att anta att fler personer som är i behov av vård söker hjälp idag jämfört med tidigare. Från år 2000 till år 2015 har antalet ansökningar till Socialstyrelsens Rättsliga råd om att ändra juridisk kön ökat från 10-15 ansökningar/ år till ca 200 stycken/år. Fram till 2015 hade ca 1500 personer ändrat juridiskt kön i Sverige. Vi vet inte hur vanligt könsinkongruens och könsdysfori är i Sverige. De få undersökningar som har gjorts i Holland och Belgien visar att 0,5 % av befolkningen där har könsinkongruens.

Etiologi

Vi vet inte vilka centra i hjärnan som samverkar för att skapa vår inre upplevelse av kön. Allt mer forskning stödjer en biologisk förklaringsmodell som anger att könsidentiteten grundläggs under fosterstadiet. Det saknas belägg för att psykologiska eller psykosociala förhållanden såsom uppväxtfaktorer skulle påverka vår könsidentitet. I analogi med detta försvinner inte könsdysfori av sig själv eller genom psykologisk behandling. Att försöka förändra en persons könsidentitet genom psykoterapi betraktas i dag som oetiskt och påverkar inte heller könsidentiteten. Könsdysfori innebär ett stort lidande för individen och könsbekräftande åtgärder är en effektiv behandling.

Ånger

Mellan 1972 och 2013 har ca 1000 personer fått nytt juridiskt kön i Sverige. 15 personer har sedan 1972 ansökt om återgång till det gamla könet. De flesta av dessa personer gjorde sin utredning före 1990. Ångerfrekvensen i Sverige och internationellt ligger på en mycket låg nivå om ca 2 %. Bra stöd från anhöriga och ett gott kirurgiskt resultat är viktiga prognostiska faktorer. Svenska och internationella studier visar att en majoritet av de som har genomgått könsbekräftande behandling är nöjda med den behandling de har fått. De beskriver en minskad könsdysfori liksom en bättre livskvalitet och hälsa.

Att möta patienter med könsdysfori i kliniken

Personer som är könskongruenta har ofta svårt att förstå hur någon kan vilja genomgå omfattande könsbekräftande behandlingar. Något som är viktigt att komma ihåg är att känslan av att kroppen inte stämmer överens med den egna könsidentiteten ofta är förenad med ett stort lidande för patienten och att detta brukar förbättras radikalt av behandling. Kanske har patienten funderat över sin könsidentitet i många år innan den söker kontakt för utredning. Det är viktigt att bemöta patienter som uttrycker könsdysfori eller möjlig könsdysfori med respekt och kunskap.

Hur yttrar sig könsdysfori i kliniken

Alla människor har svårt att beskriva sin könsidentitet i ord. Många fäster upplevelsen av att ha ett visst kön vid markörer som är mer påtagliga, som klädsel, könsroller, vilka leksaker man använde som barn, ens intressen, vilket kön de man umgås med har eller kroppsliga egenskaper. Att tala om detta blir ett sätt att närma sig en beskrivning av vad man upplever på insidan.

Under utredningen försöker vi aldrig ifrågasätta eller utmana en individs inre känsla av kön. Det går inte att genom utredning slå fast att någon är man, kvinna, annat eller inget kön. Det man däremot kan utreda och diagnosticera är könsdysfori. Under utredningen försöker vi förstå vad individen upplever och har behov av för att kunna må bättre.

Vissa patienter har tidiga minnen av att tillhöra ett annat kön än vad omgivningen tror. En del har uttalat tidigt att de inte är pojke utan flicka eller vice versa för föräldrar och dagispersonal. Ibland har omgivningen uppfattat att patienten har uppträtt könsöverskridande redan under barndomen. Andra gånger har omgivningen inte sett eller velat se detta. Ibland har patienten har strävat efter att passa in och har därför inte blottat sin könsidentitet för omgivningen.

Gemensamt för de flesta patienter med könsdysfori är att de har uppfattat de kroppsliga förändringar som sker under puberteten som plågsamma. Ofta vill man inte visa sig för andra på sådant sätt att ”könade” delar av ens kropp är synliga och det kan även vara smärtsamt att se sig själv i spegeln. Att ha utsatts för mobbning eller påtryckningar om att passa in är också vanligt. Många har försökt förtränga könsdysforin i hopp om att den ska gå över och det är inte ovanligt att ha försökt leva enligt strikta stereotypa normer för det kön som man har tilldelats vid födseln i syfte att passa in. Många gånger har patienten fått frågor om sin sexuella läggning eftersom det är vanligt att omgivningen uppfattar en persons brott mot könsnormer som uttryck för sexuell läggning eller sexualitet.

En del personer med könsdysfori beskriver inte könsdysfori under barndomen. Detta kan handla om att patienten inte hade ord för att beskriva det den kände. En diffus känsla av att vara annorlunda och inte passa in kan i så fall ibland beskrivas. För andra personer har könsdysforin utvecklats först under puberteten eller i vuxen ålder, ibland efter en period där patienten har testat nya könsuttryck. Att uttrycka eller bli bemött som ett annat kön än det man tillskrivits kan vara en aha-upplevelse för personer som inte tidigare förstått det de känt som könsdysfori.

Att berätta för andra och utåt sett börja leva som det kön man känner sig som, att börja leva i enlighet med sin könsidentitet, brukar kallas för att komma ut respektive social transition eller att vara i real-life. Om patienten känner mycket skam i relation till sin könsidentitet kan denna process vara svår och ta lång tid. Många är oroliga för vad omgivningen ska säga, att bli förskjutna av sin familj, partner eller vänner, att diskrimineras på arbetet, utsättas för våld i hemmet eller i det offentliga rummet eller att aldrig hitta någon att leva med. Det är också mycket vanligt med oro för att diskrimineras eller missförstås i vården. En del patienter har genomgått sin sociala transition när de söker kontakt för utredning medan andra gör detta under utredningens gång eller efter det att behandling har inletts.

Patienter med könsdysfori utgör en mycket diversifierad grupp. Vissa önskar genomgå alla de behandlingar som står till buds för att kroppen ska matcha könsidentiteten. Andra vill ändra någon del av kroppen. Det finns inget krav på att genomgå vissa typer av könsbekräftande behandling.

Det är vanligt att personer som identifierar sig som män vill genomgå mastektomi och hormonbehandling för att få skägg, mer muskler och en mörkare röst, men väljer att avstå från könsbekräftande underlivskirurgi. Personer som identifierar sig som kvinnor kan vilja bli av med behåring i ansiktet och på halsen, bröst, rygg och armar och få hormonbehandling, medan de inte ser något behov av underlivskirurgi.

Ibland har patienten inlett behandling på egen hand, genom att köpa hormoner på nätet eller få hormoner av en vän eller genom att behandlas utomlands där hormoner och kirurgi kan vara lättare att tillgå än i Sverige. En del patienter har inte kommit så långt i sin komma ut-process att de har formulerat tydligt för sig själva vilka behandlingar de önskar. Deras könsdysfori kan döljas i depression och olika ångesttillstånd, ätstörningar, självskadebeteende och menstruationsproblem. Denna typ av problematik kan utredas och behandlas vid annan klinik, parallellt med en könsidentitetsutredning på ANOVA.

Att remittera patienter med könsinkongruens till oss

Patienter som önskar utredning behöver inte ha bestämt sig för att de vill byta juridiskt kön eller ha någon könsbekräftande behandling. Det räcker med att de önskar utredning för att remittera dem till oss. Ett mål med utredningen kan då vara att patienten ska få stöd i att utforska sin könsidentitet.

Vi kräver remiss av en vårdgivare för att inleda utredning. Remissen kan komma från olika behandlare, såsom en läkare, psykolog eller kurator vid en vårdcentral, ungdomsmottagning, somatisk eller psykiatrisk klinik. Det finns inte några absoluta kontraindikationer mot utredning och behandling, vare sig hög ålder, begåvningsnivå, neuropsykiatrisk funktionsvariation, välbehandlad svår psykiatrisk sjukdom eller beroendetillstånd, hiv-infektion, självskadebeteende, ätstörning eller övervikt utgör något hinder för remiss till oss.

Vi gör en individuell bedömning av patienten och väger fördelar och nackdelar mot varandra. Ibland kan utredning och behandling behöva modifieras utifrån somatiska eller psykiatriska risker.

Remissen bör innehålla följande information:

Vi tar emot patienter som ej har utretts tidigare men även patienter som har påbörjat en utredning vid annat team i Sverige eller utomlands och som vill överflytta sin utredning till oss. I och med lagen om fritt vårdval över landstingsgränserna kan man som patient välja att utredas hos oss oavsett var i Sverige man bor. Den som är folkbokförd utanför Stockholms län och som vill ha resan till kliniken betald, behöver ha en remiss från den psykiatriska kliniken vid hemorten. Annars bekostas inte resan till oss av hemlandstinget utan får betalas av patienten själv. Om patienten själv är villig att stå för reskostnaden gäller samma remissregler som om patienten bodde i Stockholm, dvs remissen kan skrivas även av andra vårdgivare än den lokala psykiatriska kliniken.

Patienter som har genomgått utredning och som behöver fortsatt hormonbehandling kan remitteras direkt till endokrinolog vid vår mottagning. Detta gäller även personer som inte är folkbokförda i Sverige men som varaktigt vistas i landet, exempelvis asylsökande. Den som har besvär relaterade till en tidigare utförd könsbekräftande underlivskirurgi kan remitteras till oss för vidare kontakt med plastikkirurg.

Vi tar också emot de patienter som önskar ytterligare könsbekräftande medicinska behandlingar som inte ingick där de hade vård tidigare eller de som har behov av att träffa en psykiater eller psykolog på grund av sin könsdysfori eller könsinkongruens.

Remisser till oss ska ställas till ANOVA, Norra Stationsgatan 69, 113 64 Stockholm. Det går att kontakta oss via telefon på telefonnummer: 08-517 732 00

TS-mottagningen för Unga vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus ALB utreder och behandlar patienter under 18 år. De kräver remiss från en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning eller ungdomsmottagning. När minderåriga patienter närmar sig 18 år skriver ALB en remiss om överföring till oss. Patienter som är 17 år och 9 månader eller äldre kan remitteras direkt till oss.

Vikten av att behålla en psykiatrisk parallell kontakt vid annan problematik

Om patienten har psykiatrisk problematik parallellt med sin könsinkongruens och könsdysfori vill vi att patienten behåller kontakt med sin ordinarie psykiatriska mottagning. Många patienter med könsdysfori besväras av depression eller olika ångesttillstånd. Dessa sjukdomar behöver inte ha med könsdysforin att göra och kommer då att kvarstå även efter behandlingen. Psykiatrisk ohälsa kan också orsakas av könsdysforin i sig eller av hög psykosocial stress till följd av mobbning, diskriminering och utanförskap. Vårt fokus är begränsat till att utreda och behandla patientens könsdysfori, och det är centralt att patienter med psykiatrisk problematik har en parallell kontakt med en psykiatrisk mottagning, vårdcentral eller annan vårdgivare som fokuserar på denna problematik. Det är inte ovanligt att patienter uppfattar utredningen som en särskilt tung period vilket också motiverar fortsatt kontakt med deras ordinarie mottagning. Många av våra patienter har också behov av att diskutera sin utredning eller sitt mående med någon professionell som inte tillhör utredningsteamet.

Flera svenska och internationella studier visar att en majoritet av de som har genomgått könsbekräftande behandling mår betydligt bättre efter denna. De beskriver en minskad könsdysfori liksom en bättre livskvalitet och hälsa. I allmänhet kvarstår dock svårare psykiatriska tillstånd även efter behandling. Detta är också något som vi diskuterar med våra patienter för att kunna säkerställa att deras förväntningar på den könsbekräftande behandlingen är realistiska.

Hur kan vården säkerställa ett bra bemötande

Patienter med könsdysfori behöver inte enbart könsbekräftande behandling utan även ett könsbekräftande bemötande. Det är därför lämpligt att fråga vilket pronomen en patient vill att vården använder i journal och om de önskar något annat tilltalsnamn än det som anges i folkbokföringen.

Att genomgå kroppsliga undersökningar och att klä av sig inför andra uppfattas ofta som särskilt plågsamt för denna grupp. Vi kräver inte något somatiskt status i remissen till oss. Personer som har genomgått en transition och som söker vård för andra åkommor ska inte tillfrågas om sin könsidentitet eller om eventuella könsbekräftande behandlingar när det ej är relevant för utredningen eller behandlingen. Man bör heller inte journalföra att en patient har genomgått könsbekräftande behandling.

Personer som fått diagnosen F64.0 (transsexualism) ska inte längre anses ha denna diagnos efter det att en könsbekräftande behandling har genomförts. Könsbekräftande hormonbehandling fortsätter i regel hela livet och den diagnos som då anges för att motivera behandlingen är gonadsvikt. Om patienten har erhållit juridisk fastställelse i nytt kön, dvs om personen har bytt juridiskt kön, har patienten även fått ett nytt personnummer. Patienten kan då välja att koppla sin nya och sin gamla journal till varandra eller besluta att hålla dem helt separata.


Viktig information för vårdpersonal finns hos Socialstyrelsen



Åter till Transmedicinsk mottagning