Så fungerar testiklarna

Testiklarna anläggs under fostertiden alldeles under njurarna och vandrar sedan ner längs bukhålans baksida och ut ur bukhålan genom ljumskkanalerna ner i pungen. Från fostertiden fram till puberteten är testiklarna små och inaktiva, men i och med puberteten växer de till och börjar bilda spermier och manligt könshormon.

Testiklarna består av flera, delvis åtskiljda, fack. I dessa fack ligger de slingrade kanaler där spermierna bildas. Kanalerna mynnar i båda ändar i ett större hålrum som kallas rete testis. Från hålrummet går flera kanaler parallellt till bitestikelns första del ("huvudet"). Kanalerna går samman i den mittre delen ("kroppen") och är i slutet ("svansen") en enda kanal. I denna sista del av bitestikeln kan spermier lagras upp till tre veckor inför ejakulation.

Spermierna bildas alltså i kanalerna i testiklarna. Urcellerna (stamceller - spermatogonier - 2 i bilden nedan) ligger längst ut i kanalväggarna (1 i bilden nedan) och när urcellerna delat sig och spermier börjar mogna (3-6 i bilden nedan), förflyttas cellerna in mot kanalens hålrum. Kring urceller och mognande spermier ligger Sertoliceller (7 i bilden nedan) som behövs för att spermierna ska kunna bildas. Sertolicellerna har också en viktig funktion i att skydda spermierna under bildningen från mannens immunsystem (kroppens försvar mot främmande celler som t.ex. virus och bakterier). Det sker bland annat med hjälp av täta kopplingar mellan Sertoliceller (8 i bilden nedan).

Mellan kanalerna finns bland annat blodkärl och Leydig-celler. Leydigcellerna bildar testosteron – det manliga könshormonet som behövs i hög koncentration i testiklarna för att spermierna ska bildas.

Hur hormoner styr Leydig-celler och Sertoli-celler kan du läsa om på vår sida om hormoner.